Italian Early Renaissance Painter, 1445-1510 Italian painter and draughtsman. In his lifetime he was one of the most esteemed painters in Italy, enjoying the patronage of the leading families of Florence, in particular the Medici and their banking clients. He was summoned to take part in the decoration of the Sistine Chapel in Rome, was highly commended by diplomatic agents to Ludovico Sforza in Milan and Isabella d Este in Mantua and also received enthusiastic praise from the famous mathematician Luca Pacioli and the humanist poet Ugolino Verino. By the time of his death, however, Botticelli s reputation was already waning. He was overshadowed first by the advent of what Vasari called the maniera devota, a new style by Perugino, Francesco Francia and the young Raphael, whose new and humanly affective sentiment, infused atmospheric effects and sweet colourism took Italy by storm; he was then eclipsed with the establishment immediately afterwards of the High Renaissance style, which Vasari called the modern manner, in the paintings of Michelangelo and the mature works of Raphael in the Vatican. From that time his name virtually disappeared until the reassessment of his reputation that gathered momentum in the 1890s   Related Paintings of Sandro Botticelli :. | Cestello Annunciation | Details of Primavera (mk36) | Workshop of Botticelli,Portrait of a Young woman | Madonna of the Pomegranate | Holy Trinity with Mary Magdalene St. John the Baptist and Tobias and the Angel |
Related Artists:
Jules Coignet
was born in Paris in 1798 and died there in 1860. He was a noted landscape painter who had studied under Jean-Victor Bertin. He travelled a good deal in his own country as well as elsewhere in Europe and the East, and produced a considerable number of views. A regular exhibitor at the Paris Salon exhibitions, he was awarded a gold medal there in 1824 and was given state recognition by being made a Chevalier of the Legion of Honour in 1836. As a painter, Coignet holds a middle place between the Idealists and the Realists, and his work is remarkable for the combination of vigour and delicacy in the effects of light and shade, for poetical feeling, for a firm brush, and occasionally for grandeur of conception. This is particularly evident in "The Ruins of the Temple of Paestum", now in Munich's Neue Pinakothek.There are times too when his paintings have an atmospheric, almost Impressionist effect. One example is the coastal sunset in the Louvre; another is the pastel "Grey weather over the sea" (1848) in the Dijon museum. Following the 1824 exhibition in Paris of John Constable's paintings, Coignet began painting outside in the forest of Fontainbleau and encouraged his students to do the same. One of his specialities was painting tree 'portraits', of which there are many examples, both as finished paintings and as sketches in oil paint.
LA TOUR, Maurice Quentin de
French Rococo Era Painter, 1704-1788 French pastellist. He was one of the greatest pastellists of the 18th century, an equal of Jean-Simeon Chardin and Jean-Baptiste Perronneau. Unlike them, however, he painted no works in oils. Reacting against the stately portraits of preceding generations and against the mythological portraits of many of his contemporaries, La Tour returned to a more realistic and sober style of work. The fundamental quality of his art lies in his ability to suggest the temperament and psychology of his subjects by means of their facial expression, and thereby to translate their fugitive emotions on to paper: 'I penetrate into the depths of my subjects without their knowing it, and capture them whole', as he himself put it. His considerable success led to commissions from the royal family, the court, the rich bourgeoisie and from literary, artistic and theatrical circles.
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.